Såååå. Nu har jag varit sjuk (igen! suck) ett tag. Började i måndags då jag hade lite ont i huvudet och kändes konstigt i halsen. Men liksom så kan det juh vara, spillerill. Jag brydde mig inte så mycket. Kanske lite för lite. Men iaf. Minns inte om det var den kvällen eller tisdags kvällen som jag hade BAJS ONT i huvudet. Gick iaf och la mig och läste direkt efter middagen, för att inte somna föööör tidigt. Och sen så sov jag runt 19-20 tiden. Och det kändes konstigt i halsen då också. På min födelsedag var jag också lite krasslig, men inte så farligt. Och igår så hade jag jätte ont i halsen och örat. Högersida av halsen och höger öra. (Vilket sedan övergick i båda öronen och båda sidor av halsen för att sedan idag på morgonen vara mest i vänter sida..) Sökte lite på internet och tyckte jag hade fått halsfluss. För det är nämligen halsmandlarna som gör ont, inte själva halsen. Hade även svårt att svälja, och det gjorde h*lvetes ont att göra det.
Men iaf så pratade jag med värdfamiljen igår och bad om att få gå till en doktor. Dom tyckte inte det behövdes och blablablaaa. Men eftersom jag ville det, för jag är konstig utlänning, så fick jag gå. Först föreslog dom att jag skulle gå igår. (Klockan var typ 22.30!! :O) Men jag sa att jag kunde vänta till morgonen. Dom hade gett mig något piller på morgonen, men det hade inte hjälpt. Dom försökte ge det till mig på kvällen också, men jag sa att det inte hjälpte. Och blablablaaaa. Det slutade med att jag tog en Ibumitin, som jag tagit med från Sverige, för att kunna sova.
Men så i morse så trallade vi iväg till sjukhuset här i Zhongguancun. (Jag och mama) Så i éntren så snackade vi med en sjuksköterska, hon frågade typ vart jag hade ont och om jag hade feber. Feber visste vi inte. Så jag fick en termometer, där, i éntren. Och fick sätta mig ner i den iskalla éntren med en termometer upptrykt under armen. Hmmm.. Inte världens niceigaste bemötande. Men ja, sen så sa sjuksköterskan att vi skulle gå till ett annat ställe.
Vi gick dit. Att gå dit var dock inte det lättaste. Man skulle gå ut, gå mellan några hus och över en liten parkering. Så fick vi skriva in oss. Betala 4 yuan för att göra det. (Eller... Ja, det var för något iaf. Betala fick vi iaf göra!) Sen så gick vi till ett annat hus (Låg alldeles brevid) Där fick vi vänta en liten stund. (Inte som i Sverige där man får vänta i en timme eller så...) Sen så gick vi in i ett rum där det satt två doktorer. Och det var en annan patient där också. Så skulle det aldrig varit i Sverige. Men doktorn var trevlig och han verkade duktig och veta sin sak. Fast... Engelska kunde han inte. Så mama snackade med honom. Men iaf. Han kollade ner i min hals och insåg snabbt att mina halsmandlar var stora. Men så tyckte han att jag skulle ta ett blodprov. Uschigt. Efter det så gick vi och betalade. 19 yuan den här gången.
Sen så gick vi och tog blodprovet. Då gick vi in i rummet och ställde oss i kö. En gubbe och en tant innan oss. Det skulle aldrig hänt i Sverige heller. Och först så räkte jag fram vänster arm. Men tanten som tog blodprovet sa att hon heldre ville ha höger. Såååå jag bytte. Men så kunde hon inte hitta en blodåder, hur mycket hon än höll på att massera och slå. Såååååå vi bytte arm igen och så hittade hon en blodåder snabbt. Det gick snabbt. Och sen så skulle jag hålla en bomullstuss på det efter. Och typ 5 minuter senare så hade dom resultaten från blodprovet. GALET SNABBT! I Sverige hade det tagit typ minst 5 timmar... Gärna skulle man nog komma tillbaka dagen efter... .__.'' Och det var ett sånt där resultat som jag gillar! När man får se alla ens värden. Och så står det som är normalt där också. Det är så intressant! Fick ett sånt papper på utlandsmottagningen också. (Fast då fick jag fler resultat..) Fast det pappret ligger i Sverige. SLÄNG DET INTE!!!!! Jag vill ha kvar det!
Men iaf. Vi gick tillbaka till doktorn och så kollade han på resultatet. Höga värden av vitablodkroppar typssss. Dock inte så mycket. Så det är rätt lugnt. Om jag hade gått till doktorn igår så hade dom säkert varit betydligt högre! Men så skrev han i en liten bok jag fått och så skrev han kvitton för medicin. Efter det gick vi och betalade igen. 88,60 yuan denna gång.
Sen så gick vi och hämtade medicinen. När vi gick till det huset så såg jag typ en död människa. Läskigt! Fast... Jag såg inte direkt människan, eftersom det var ett täcke över personen. Men ja. Det var en döing iaf. :( Och innan det hade jag sett en vanlig skåpbil, med gula och svarta tygband på. Och så kollade jag in i den och det visade sig vara en sån där bil som man kör kistor i. :O Läskigt det med. Meeeeen that's life. :(
Iaf. Så gick vi och hämtade medicinen och sen gick vi hem. Och jag kände mig lugnare. I morse så hade jag juh känt mig bättre, så liksom jag visste att det inte skulle vara något farligt. Men det känns bra att ha varit hos doktorn och fått det sagt till sig också. Dessutom var det en upplevelse att uppleva Kinesiska sjukvården också! Snabbt går det!
Och mama frågade förresten varför dom har det så kallt på sjukhuset. Och om folk inte blev mer sjuka av det. Men sjuksköterskan förklarade att det smittas mer när det är varmt. TACK för att någon ÄNTLIGEN förklarade detta för människan!
Såg även ett Neurologi rum :D
Och en massa folk i läkar rockar som såg liiiite för unga ut för att vara läkare. Så jag gissar på att dom utbildar sig och har typ sin praktik. Annars så är Kinesiska läkarutbildningen mycket kortare än Svenska..!! Vilket den inte borde vara. Trycker det även är intressant hur vissa Kinesiska läkare (kvinnor) går runt med två ton hårsprej i håret, 24 tusen lager smink och klackskor... Det ger ett så proffissionellt intryck! .__.''
Avslutar med en film med scener från Tv-serien "They kiss again", som är andra säsongen av en jätte bra serie med Ariel Lin och Joe Cheng! Första säsongen heter "It started with a kiss" eller förkortat ISWAK :'3 Det var den andra Taiwanesiska tv-serien jag såg i mitt liv. :D Första var "Devil beside you". Alla tre är jätte bra!! Men iaf... I ISWAK 2 så utbildar sig Joe's karaktär till läkare och Ariel's till sjuksköterska. Inte för att det syns så mycket i filmen. Men här är filmen: